Inlägg 74

Jaha så det var slut på det roliga, och vilket jävla slut det blev. Men vi tar det fån början. Jag vaknade tidigt och hade bra förberedelser hemma. Hann äta ordentligt frukost och kände mig pigg. allt flöt på med nummerlappshämtning och inlämning av värdesaker. Kanske var lite tidigt på plats, det kanske blev lite lång stund i solen innan. Drack vatten hela tiden för att undvika uttorkning. Var på plats tidigt i startfållan för att få en bra plats och det funkade. Hamnade i en bra grupp där tempot var perfekt från start. Låg strax under 5.00/km redan från start och det var lagom i värmen. Kändes hur lätt som helst första delen, iaf fram till 15 km. Sen fick jag kämpa lite mer ute på Djurgården, där började värmen kännas rejält men det var ändå absolut inga problem. Vi svängde ut på Strandvägen efter 23 km och då i den gassande solen så kroppen ifrån helt, det gick bara inte. Var inte alls beredd på det, kändes som en smäll rakt i ansiktet. Först blev jag frustrerad, sen arg och ledsen. Tre år av träning och så slutar det så här. Har ingen aning om vad som hände, drack bra innan och under loppet, har inte känt av min lilla förkylning. Trodde inte jag var så värmekänslig heller så det är ett mysterium.

Hur som helst så blev det promenad i ca 7 km, så jävla trist, försökte jogga lite men då fick jag bara kramp. Stannade några gånger och stretchade och pratade lite med folk på vägen, runt 30 så tänkte jag att det här tar alldeles för lång tid så då blev det lite jogg i några kilometer, sen gick jag upp för västerbron, sprang lite igen efteråt. Med tre kilometer stannade jag för att prata lite med familjen och sen gav jag upp, det kändes helt meningslöst att springa, det krampade i benen och jag var så less. Sista biten tog en evighet och jag gjorde inget åt att skynda på det heller. Enligt statistiken sprang 800 personer om mig sista två kilometerna, helt sjukt!

Som sammanfattning så blev ju detta det överlägset största fiaskot i min löparkarriär, alla förutsättningar att göra ett bra lopp fanns. Jag öppnade lugnt och tyckte jag hade full koll på kroppen men tydligen var det inte så. Visst, jag hade säkert kunnat öppna ännu lugnare och då klarat t.ex. 3.45 eller iaf lätt 4 timmar men det var ju inte det jag var ute efter

Vad det gäller banan så vet jag inte vad jag tycker, kommer inte riktigt ihåg allt på den gamla. Det var iaf lättsprunget den första halvan, sen kändes det som om det var jävligt jobbigt mellan 31 och 35 men det kan ju också bero på att jag var rätt less då..

Ja nu ska jag börja ladda för halvmaran i september, sen får vi se!

1 dag efter maran...

Inlägg 73

Imorgon är det dags. Nästan tre år av träning med ett mål. Tyvärr verkar det som om slutmålet kommer att bli en rejäl pina. 27 grader och sol hade jag väl i min värsta fantasi kunde tänka mig men absolut inte hoppats på. Det får bli en lugn start för att se hur kroppen funkar. Hur som helst…

Jag har sprungit 4350 km de senaste tre åren. Jag har mest sprungit i Björklinge. Jag har sprungit mycket i Leksand men även i Sälen, på Åland, Cypern, Kreta och Gran Canaria

Jag har sprungit mest på asfalt, men även i skogen, på grusvägar, i sanden.

Jag har sprungit sjukt fort men även väldigt långsamt, jag har sprungit allt från 3 km till 3 mil.

Jag har fått ont i magen, knät, höften och fötterna, men inget allvarligt

Nu kan jag inte göra nåt mer, nu är det bara att köra!!!