Inlägg 79

Dags för en liten sammanfattning av nådens år 2018. Hade stora förväntningar på detta år och det mesta jag hade bestämt mig för genomförde jag. Tyvärr så misslyckades jag med det största och viktigaste målet och därför har målet för 2019 ändrats men mer om det senare.

Jag började året med några pass längs Atlantens stränder på Gran Canaria och det var en utmärkt start. Tyvärr så försvann den gos känslan när jag ganska direkt efter åkte på min värsta sjukdom på bra många år. Blev träningslöst i typ tre veckor och det var såklart oroande. I efterhand så kanske det var bra för mig att få ett litet break för att samla kraft. Efter jag kommit tillbaka så hade jag tre månader med stenhård träning. Låg mellan fem och sex mil i veckan och jag var i superform. Det märktes kanske framförallt i början på maj då jag körde en femmilsvecka, sprang Kungsholmens halvmara på 1.31 och veckan efter körde en tuff sexmilsvecka! Inför årets stora mål, Stockholm marathon så var jag i grym form men nåt hände den där lördagen.. Jag har analyserat det mycket i efterhand och kanske var det bara en sämre dag, kanske var jag i skolan för mycket innan, kanske drack jag för lite... Sanningen är att kroppen höll i 23 km och sen var resten av dagen en pina. Att formen var på plats visade jag bara fyra dagar senare då jag sprang milen på typ 41 minuter.

Sommaren sen följde väl egentligen planen. Träna mycket med kortare pass och lite högra tempo. Tyvärr så var det lite för varmt för att få till det riktigt bra. Det kändes ändå som om det var en bra sommar. Tanken var att köra några långpass i augusti men sikte på Stockholm halvmara men då kom Konrads sjukdom som spolierade alla tankat på det..Jag fick ändå ihop något långpass innan loppet och jag ville genomföra racet. Det blev nog årets bästa lopp då jag var bland de 500 bästa av typ 12000 startande.

Efter det loppet var det lite svårt att motivera sig men framåt oktober så har jag ändå fått in en hyfsat lunk. Springer lite för lite men det blir ca 4 mil i veckan och det får jag vara nöjd med. Jag kommer inte vara i lika bra form som förra året men det får vara så. Jag kämpar på!

Inlägg 78

Första rejäla svackan för hösten är över mig. Visst, det har inte varit nån superhöst, har inte kommit upp i samma distanser som förra året och jag har inte riktigt känt den där storformen men jag har ändå kört på. I helgen hände det nåt. Vet inte om det var en blandning av vädret, att jag är totalt slutkörd, mörkret eller om det är allt runt omkring som påverkar. Sen tror jag att det kan vara en känsla av att jag inte kommer att vara i bättre form än förra året och då ger inte träningen samma glädje. Hur om helst så blir passen på helgen och veckodagarna lite för korta. Jag kämpar på i alla fall och hoppas att det släpper lite mer senare under vintern!