Inlägg 91

Ja  imorgon är det dags igen då. Jag känner mig, faktiskt, väldigt laddad för uppgiften. Knät känns faktiskt rätt bra och jag hoppas att kroppen ska orka i åtminstone halva loppet. Sen får jag kriga som en galning! Orkar jag inte så får jag skita i det, så känns det nu i alla fall. Tyvärr så känner jag mig lite bubblig i magen sen nån dag, tror det beror på den lilla förkylning som jag haft i kroppen. Hoppas att det löser sig till imorgon!

Inlägg 90

Jag tror jag har bestämt mig, eller det har jag. Så länge det inte händer nåt med knät eller med nåt annat typ en värre förkylning så kommer jag springa på lördag. Det kommer bli sjukt tungt och jag räknar med att jag kan komma att bryta rätt tidigt men jag vill ge det ett försök! Jag skulle ångra mig för mycket annars. Jag vill känna på stämningen innan och känslan att springa med alla andra tusen löparna på gatorna i Stockholm. Knät kommer säkert göra ont som fan på slutet men det kommer det att göra i resten av kroppen också. Är nästan mer orolig för annat, som att få kramp eller att jag ska springa för snabbt så att jag inte orkar.

Hade loppet gått för två månader sen så är jag helt säker på att jag hade gjort en bit under 3.20 men nu får jag tänka om helt. OM jag orkar så kanske jag kan gå in på 3.45. Sen finns det ju en klar möjlighet att jag fixar typ 3 mil och då kanske det blir som förra året, en lång avslutande promenad...

Inlägg 89

Ja då var det avgörande testet gjort. Gav det några svar? Nja det kan man väl inte säga. Eller jo på vissa sätt. Jag har tempot i kroppen, kunder hålla under 4.40 länge och det är bra, kroppen är dock inte alls med för att hålla det tempot. Pulsen var återigen alldeles för hög och efter 21 km tog alla krafter slut. MEN det skulle kanske kunna gå om jag springer långsammare,. Tanken var att jag skulle göra det men när solen skiner och shortsen är på så har jag svårt att springa långsamt.. tänkte ut en kortare sväng nästa helg om kroppen mår bra och då ska jag springa långsamt. I övrigt så blir det rehab, promenader, lätt jogg och kanske lite cykling nu i tre veckor. Verkligen ingen ultimat uppladdning men det skulle kanske kanske kunna gå att genomföra ett marathon då!!

Inlägg 88

För ett år sen så hade jag mina två mest intensiva träningsveckor i modern tid. Först körde jag en femmilsvecka toppat med Kungsholmen runt. Trots supertunga ben och utan formtopp gled jag in på 1.31. Tänk om jag hade toppat formen där.. direkt efter körde jag en 15+15+30 vecka, det har jag inte gjort efter det. Så bra form för ett år sen.. nu är det desto sämre. I söndags sprang jag 16, visserligen rätt fort men jag låg på alldeles för hög puls och hade inte orkat mycket längre och nu idag tisdag så har jag fortfarande rätt så ont i knät. Riktigt trist att det skulle bli så här. Jag ångrar bittert att jag inte drog i bromsen när jag först fick ont där i mitten på mars, då kanske detta hade kunnat undvikas, men jag var ju i sån superform då så jag ville inte stoppa upp det. Nu har jag en chans kvar det är i helgen, jag måste orka uppåt 25 och knät får inte helt paja efteråt. Funkar det så får jag vila och träna lätt i tre veckor så kanske det kan gå att genomföra en mara! Jag vill så gärna göra det nu när jag är anmäld och faktiskt, från oktober t.o.m. mars har tränat riktigt bra!