Ok ett lite mer nyanserat inlägg nu. Är så grymt besviken att det inte blev nåt igår. Känner hur all motivation bara försvann. Det var ju detta lopp som var höstens höjdpunkt, det jag laddat för, där jag skulle visa för mig och andra att jag har tränat bra i sommar. Utan att låta alltför kaxig så är jag helt övertygad om att om loppet gått förra helgen så hade jag varit nere på 1.30, så bra form var jag i. När jag har pratat med folk om detta lopp så har jag sagt att detta är en del av laddningen inför maran och att tiden inte är så viktig men jag har faktiskt toppat formen bra, även om snoret innan den riktiga förkylningen bröt ut stoppade upp mig lite. Hur som helst så har jag varit ledsen, arg, uppgiven, irriterad och ledd hela helgen. Det blev ju sånt antiklimax. Extra jobbigt blev det när båda mina kompisar Magnus och Mattias gjorde bra lopp och jag inte hade möjlighet att vara med och tävla med dem. Jag hoppades in i det sista att det skulle vända och jag skulle bli frisk men det var inte ens nära. Jag blev andfådd av att gå till affären igår så jag kanske hade fixat att lunka fem km men aldrig att det hade gått att genomföra hela loppet.
Jag vet inte hur jag ska göra nu, förutom att vara sur ett par dagar till. Ska jag leta upp en nytt lopp eller ska jag börja den tunga maranträningen på en gång. Tanken från början var att träna lätt i två veckor efter detta lopp och sen köra på stenhårt men nu vet jag inte. Eller jo ja vet, jag måste bli helt frisk först och det verkar ta ett tag.
Nej det här var ett stort bakslag, det klart största sen jag började satsningen och det värsta sen mina knäbesvär 1996??
265 låååånga dagar kvar till maran