Efter att varit ute å rekat med bilen igår kväll så bestämde jag mig att nu slänger jag broddarna. På ungefär hälften av passets 24 kilometer så var det svårt att få fäste men ändå, det var så värt det, vilken studs jag kände i steget. Det gjorde att jag gick ut för hårt, fick anpassa farten efter 7-8 km för att inte gå helt stum för tidigt. Innan jag stack iväg hade jag inte bestämt mig hur långt jag skulle köra, vilket är ovanligt. Efter 11 km hade jag två val, köra vägen runt sjön eller ta en kortare väg hem, jag valde runt sjön och det kändes som ett bra val. Även om jag var trött på slutet så kändes det helt ok och jag kunde hålla ut steget hela vägen.
Höll koll på klockan och tempot men hade inte koll på att min 4.45 var mitt snabbaste långpass sen 15/10. Känner ju att jag är i bra form men med tanke på halvrisigt underlag och tidig träningstid så var jag rätt överraskad.
Nästa helg så ska jag försöka springa nån kilometer till
76 dagar kvar till maran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar